Nästa vecka ska jag hålla workshop med folket på Bygdø Kongsgård med mål om att utarbeta ett strategiskt förankrat koncept för Fruklåven!
Det blir en digital workshop sträcker sig över onsdagens och torsdagens eftermiddagar, 12.00-15.00.
Man kan säga att min workshop är indelad i fem, absolut inte lika stora delar:

• Gemensam förståelse av vart och vem Kongsgården är nu och vart och vem Kongsgården vill vara i framtiden.
• Idégenerering där de goda, galna, gastronomiska, galanta och geniala idéerna kommer fram.
• Idéselektion är då idéen som först ska testas, väljs ut.
• Konceptualisering (som vi använder nästan hela dag två på) handlar om att bygga upp och tänka igenom idéen från många olika vinklar. Ge idéen lite mer kött på benen, helt enkelt.
• Planering för genomförande då sex timmar är lite lite tid till att både komma på, bygga upp och implementera en idé, lagar vi här mot slutet en plan för vad som ska hända med idéen vidare.

Engelskans workshop översätts till verkstad på svenska. En träffande metafor för den typen av konferens som jag ska hålla – en tom verkstad som behöver verktyg för att komma till liv!
Till verktygen har jag tagit inspiration från Sprint, en bok av Google Venture, klassiska innovationsprocesser och Business Model Canvas av Alexander Osterwalder & Yves Pigneur.
Under mina tre år på Høgskolen i Østfold har jag också varit med och deltagit i skapande processer, som jag nu tar med mig som inspiration.

Det ska bli himla spännande att hålla en digital workshop. Det jag hoppas på är att deltagarna ska sitta igen med en stärkt gemenskap, en känsla av att tiden var väl använd och det häftigaste vore om det här sättet att jobba med en idé blir använt igen vid Bydgø Konsgård, nästa gång en idé ska utvecklas!
För egen del hoppas jag att själv sitta igen med ny kunskap om att leda en workshop online och att det generellt blir en positiv upplevelse där deltagarna slappnar av och vågar att prata med varandra.

Nästa fredag får ni veta hur det gick, håll tummarna för mig och stay tuned!

Den här veckan har jag letat efter den röda tråden, som jag vill ha gående genom hela min bachelorrapport. Denna röda tråden i en bachelorrapport är även kallad problemställning.
När man börjar ett projekt av den här storleken gör man sig gärna några tankar om vad den kommer att handla om och vad man tror att man kommer att finna.
Men med ganska lite bakgrund, är det lätt att man ställer fel fråga.

När jag och Bygdø Kongsgård började att prata om projektet stod det snart klart för mig att jag ville ta en organisationsutvecklingstwist och istället för att själv utveckla ett nytt koncept till Fruktlåven, hjälpa gården att utveckla konceptet själv.
Något som jag personligen brinner för är att de anställda får en röst och är delaktiga i utvecklingen på arbetsplatsen. Så det var på medarbetardriven innovation som min första problemställning fokuserade.

Men efter ett par intervjuer stod det klart att Bygdø Kongsgård inte är ett klassisk uppifrån-och-ned-företag. Nej, det allt om oftast de anställda som kommer med ideérna och tar dem till ledelsen.
Alltså hade det inte gjort företaget bättre om jag hade satt in en massa tilltag med medarbetaren i fokus, då medarbetaren idag alla redan är i fokus.

Så jakten efter en problemställning gick vidare.
Och ju mer jag lärde om gården, ju mer specifik har min röda tråd blivit.

Frågan som min rapport nu kommer att svara på är:

Hur kan medarbetardriven innovation på tvärs av interna team skapa nya och strategiskt förankrade koncept?

It is not enough to do your best; you must know what to do, and then do your best.

– W. Edwards Deming

Den här veckan har jag påbörjat min andra runda av samtal med anställda vid gården – om hur gården fungerar idag, vilka team som samarbetar med vilka och hur man idag går till väga om man vill genomföra en god idé.

Samtalen har varit digitala samt på telefon och de har varit semistrukturerade. Det betyder att jag innan hade frågor förberedda, men att jag lät samtalen gå sin gång, då det ger mer flyt och möjlighet för små avspårningar av intresse. En balanserad blandning mellan struktur och ostruktur alltså.
Jag valde att ha de här samtalen för att skaffa mig en djupare förståelse att basera mina beslut på vidare. Ett försök att följa Demings råd och skaffa mig god insikt i vad jag ska göra, innan jag gör det.

På tal om planer så är planen vidare alltså ha en workshop efter påsk, där jag organiserar och de anställda samarbetar tillsammans, på tvärs av team och kunskapsfält, med att jobba fram en plan för Fruktlåvens andra etage.
Jag ser så fram mot workshopen då jag har aldrig haft en workshop själv, på det här viset, så ska bli spännande. Och framför allt: Spännande att se vad planen för Fruktlåven vidare blir!

Stay tuned!

På onsdagsmorgonen mötte jag upp på Bygdø Kongsgårds gartneri för att få vara med och se hur en vanlig onsdag kan se ut hos dem – och wow vilken onsdag!
Arbetssdagens mål för dagen: att få ställt i ordning växthuset inför våren, så sallader och plantera om de små chiliplantorna för att ge dem bättre förutsättnigar – så det var det vi gjorde.

Löven som hade täckt bäddarna i växthuset krattades och forslades bort till komposten, bevattningssystemen rullades ut och på höga stegar tog vi ned solgardinerna och la dem i korgar, för vårtvätt.
Det var jag, ledaren för Garneriet och ett team från Unikum.
Snön singlad ned på växthustaket, det var lugnt och stilla, förutom för småpratet och glädjeutropen när vi fick löst upp de hårda knutarna som höll gardinerna på plats.

Vi lunchade tillsammans och småpratade om hemliga sommarstränder och jätteröksvampar. Att hålla avstånd till varandra är inget problem i de stora och luftiga lokalerna.

Efter lunch gick vi bort till ladan där kalvarna och plantorna bor i väntan på våren.
Försiktigt särade vi de små chiliplantorna från varandra och planterade dem i var sin liten kruka, med kalvarna som bakgrundsljud. Så himla mysigt! Jag önskar att ni var där, så att ni kunde känt den varma lukten av djuren och känt jorden mellan era fingrar!

Och vipps så var dagen över; Och trots att det kändes som att det hade gått alldeles för fort, hade vi också fått gjort en hel del.

I regeringens ’Dyrk byer og tettstedet, nasjonal strategi for urbant landbruk’ som kom nu i 2021 skriver man om hållbar utveckling för stadsutveckling, öka kunskapen om hållbar matproduktion och hur urbant jordbruk kan vara med och skapa värde och näringsutveckling.
Det finns ett avsnitt i stategien, som handlar om matproduktion som en arena för lärande och mästringskänsla. Avsnittet pratar om skolträdgårdar och dagis och när jag läste det vet jag att jag tänkte att det är ju mysigt att de små får vara med i trädgårdarna och lära.

Och det håller jag fast vid, men den här veckan insåg jag att matproduktion är inte bara en toppenarena för skolor och dagisbarn, men för alla. Jag kan ju bara prata för mig själv, men det händ verkligen något med mig när jag fick vara med och se hur gartneriet fungerade, när jag fick lösa uppgifter tillsammans med andra och jubla över succé ihop. Känna på gemenskapen och vara en del.
Och jag tror verkligen inte att jag är den enda som upplever en djup tillfredställelse av att få en god dags fysiskt arbete och nya lärdomar i gott sällskap.

Hemmakontor i all ära, men en del av den där gemenskapen försvinner lite mellan de digitala raderna.

Så himla glad och tacksam för onsdagen och all den nya insikten!

Nästa vecka är det samtal med anställda som gäller, så stay tuned!