Lean hemma och i vården – två pamfletter från en religiös sekt

Det var väl bara en tidsfråga. Scientific management började inom industrin, gick sedan vidare till kontoren, till vården och slutligen in i hemmen. (Du har väl för övrigt inte missat den fantastiska norska filmen Salmer fra kjøkkenet? Filmen skildrar svenska rationaliseringsexperters försök på 1950-talet att taylorisera norska bönders kök.) Lillian Gilbreth, en av de tidiga efterföljarna till Taylor, ägnade sig bland annat åt att rationalisera kök och hemarbete. Lean går nu samma väg. Leankonsulter brukar förstås förneka att lean är scientific managements moderna framträdelseform, men arbetslivs- och organisationsforskare kan se på saken med klarare ögon vilket gör att de har en annan bild. En ledande arbetslivsforskare, Steven Vallas, säger exempelvis som en självklarhet att lean är ”Toyotas sätt att tillägna sig arvet från taylorismen”. Det är därför inte så konstigt att lean nu har gjort samma resa: Lean började i industrin, gick sedan vidare till kontoren, till vården och nu in i hemmen. Det sker i boken Från frustration till flow med lean@home. En viktig bok om var dag – din vardag, författad av Eva Jarlsdotter (mig veterligt finns – ännu – ingen motsvarighet på norska). Hon propagerar för att lean ska ta steget in i hemmet på bland annat det här sättet:

I familjen och hemmen sliter vi på varandras kärlek, tillit, självkänsla, miljön, oss själva och många slösar på resurser – både tid och pengar. Lean minskar det slöseriet. Om du jobbar med lean på ett uthålligt sätt kan du minska slöseriet dramatiskt och skapa ett mer hållbart och harmoniskt hem. Därmed ett mer hållbart samhälle. […] Lean hjälper oss att göra det bästa vi kan och leva våra drömmar.

Säg vad lean inte kan åstadkomma! Målet är att nå ett lean hem, vilket man kan göra genom att följa råden i boken – presenterade med alla de japanska begreppen kaizen, muda, kanban, seiri och så vidare. (Jag ser fram emot en ny Salmer fra kjøkkenet om något decennium om dagens leankonsulters härjningar hemma hos folk.)

I likhet med alla sammanhang där lean figurerar är Toyota förstås hjälten, till och med guden. Anekdoten om att de som grundade Toyota betraktade företaget som ett ömtåligt träd, en planta som måste vårdas för att växa sig starkare och vackrare återkommer många gånger i boken. Inte ett ord om att Toyota flera gånger har varit tvingade att återkalla miljontals bilar på grund av fel – en del av dem livsfarliga. Inte ett ord om att det just nu pågår rättsliga processer mot Toyota i USA på grund av sådana brister i bilarna. Inte ett ord om att leans slagord att empower de anställda inte innebär något faktiskt inflytande. I Sverige har lean i stället använts som vapen för att krossa inflytelserika och väl fungerande arbetslag och överföra makt därifrån till ledningen, vilket bland andra Margareta Oudhuis har visat. I praktiken handlar det inte om empower utan depower. Inte ett ord om att lean numera anses vara förlegat inom delar av näringslivet och att allt fler verksamheter inom offentlig sektor överger lean till förmån för sociotekniskt inspirerad organisation med verkligt inflytande för de anställda.

***

”Du, jag kände det som om de höll på med hjärntvätt! Som om vi var på frälsningsmöte. Fyra hundra människor som skulle frälsas.” Så berättar en anställd i Henrietta Huzells avhandling om ett möte där konsulter skulle introducera lean production i ett företag. Jag kom att tänka på det här citatet när jag läste en broschyr om lean från arbetsgivarorganisationen inom vård och omsorg Sveriges kommuner och landsting (SKL) och Trygghetsrådet, Lean – ett sätt för kommuner och landsting att möta framtiden heter den. I likhet med Jarlsdotters bok är det en religiös pamflett som lägger fram en sekts lära.

I den religiösa sekten lean heter guden – som redan framgått – Toyota. Från Toyota utgår allt gott. Toyota är ofelbart. Toyota är frälsningen för världen. Toyota är gud. Till lean-sektens mest heliga skrifter hör The machine that changed the world – och den maskin som förändrade världen är den arbetsorganisation som Toyota har och som profeterna kallar lean. En annan helig skrift finns även på mitt språk och heter (på oklanderlig svenska) The Toyota way – lean för världsklass. Den tillhör de heliga skrifter som hela lean-sektens tro vilar på. Men de är inte skrivna av japaner, utan av amerikaner och en europé, sammanlagt fyra profeter. De här författarna – Womack, Jones, Rose och Likert heter de – är verkligen lean-sektens profeter eller evangelister. De åker världen runt och predikar läran. Sedan finns ett stort antal missionärer i form av lean-konsulter. Det är nationella profeter som reser omkring och håller väckelsemöten och bildar församlingar. Och så finns det kyrkoherdar och pastorer och pastorsadjunkter, det vill säga lean-konsulter på lägre nivå. De sprider läran i väckelsemöten i till exempel kommuner, landsting och fabriker.

Allt fler stöter på chefer i landsting och kommuner som kommer stjärnögda från något av SKL:s väckelsemöten i form av lean-kurser. De har den nyfrälstes hela entusiasm och önskan att sprida budskapet och införa egna församlingar. Vi måste införa lean, säger de, annars hamnar vi på efterkälken, annars går vi under. Lean leder till himmelriket, allt som inte är lean leder rakt åt helvete. Det finns inget val. Lean är fulländat och fantastiskt: antingen går du också med i lean-gemenskapen eller så är du en hedning som det kommer att gå illa för.

Förutom de två heliga skrifter jag nämnde finns det förstås en mängd andra skrifter från sekten som lägger ut texten om lean. Ett exempel är den från SKL och Trygghetsfonden. Den kan med rätta kallas en religiös skrift därför att det inte finns någon kritisk distans till det som den handlar om. Det finns en massiv kritik från arbetslivsforskare om de negativa följderna av lean för arbetsvillkor och arbetsmiljö, men den låtsas man inte om överhuvudtaget. Det är ren okritisk propaganda. Man kan också lägga märke till att de som får komma till tals här är kommunalråd, regionråd, representanter för SKL, sjukhusdirektörer och leankonsulter. Inte ett sjukvårdsbiträde så långt ögat når, inte en undersköterska, ingen sjuksköterska, inte ens en läkare. Enbart redan frälsta.

Vad är det då i lean-sektens budskap som får chefer i landsting och kommuner att tindra så med ögonen? Vad är det för ett himmelrike de tror att de ska komma till? Jo, det är ett rike där de ska få mer arbete utfört med mindre resurser – mer arbete för mindre kostnader, samtidigt som de som ska utföra arbetet är nöjda och glada, till och med entusiastiska. De kommer inte att arbeta hårdare, de kommer inte att arbeta fortare – de kommer att arbeta smartare, sägs det. Inte mycket tyder på att detta är sant. Lean-sektens lära låter också lite för bra för att vara sann, den sägs vara bra i alla avseenden för alla. Den sägs vara en vinn–vinn-situation. De flesta av oss har väl fått e-post, där någon från Nigeria eller Hongkong erbjuder sig att sätta in 250 miljoner dollar på vårt konto, eller där vi gratuleras till att ha vunnit 500 miljoner dollar i ett lotteri som vi inte köpt någon lott till. Vad säkerhetsexperterna inom data säger är att om något låter för bra för att vara sant, så ska man dra öronen åt sig. Då ska man bli misstänksam. Då ska man inte gå på budskapet. Och så är det med lean. Propagandan för lean från SKL går ut på att lean är ofelbar – och det är just vad som utmärker en religiös sekt, att dess lära är ofelbar, läran är fulländad och kan inte kritiseras.

Mycket av den forskning som finns om leans konsekvenser för de anställda tyder på att även de känner en entusiasm för budskapet till att börja med. Så småningom märker de emellertid ett växande glapp mellan vad läran säger och dess tillämpning i praktiken. De kan inte arbeta smartare utan tvingas arbeta hårdare, deras inflytande och ”empowerment” uteblir, lean framstår inte längre som en frälsningslära utan som en typ av arbetsorganisation som de blir allt mer cyniska inför. Lean blir lätt ett mer svårskött pastorat än i predikningarna och på frälsningsmötena.

***

Jarlsdotters bok om lean i hemmet är uttryck för samma religiösa tro på den rena sanna läran lean och det fulländade Toyota. Om något går fel beror det inte på brister i läran utan på kättare som förvanskar den:

En del arbetsplatser har drabbats av charlataner som grovt har missförstått och manipulerat lean – medvetet eller omedvetet – och tokeffektiviserat och inte involverat de verkliga experterna. Sedan har charlatanerna rest vidare och förstört nästa arbetsplats.

Men det ligger en logisk konstighet gömd här. Toyotas misslyckanden med de gång på gång återkallade bilarna måste i enlighet med resonemanget bero på att även Toyota drabbats av charlataner – och var står lean då? För det kan väl inte vara något fel på själva läran som lett till dessa fiaskon?

De råd som ges i boken blir ofta väl klämkäcka och förnumstiga, såsom råd i den här typen av okritiska och överentusiastiska böcker tenderar att bli. Ett exempel:

Ser ni när det blir flaskhalsar i planeringen? Sträva efter att få ett jämnt flöde och styr så att ni får vilotid. När det trots allt blir krockar så kan ni fatta proaktiva beslut hur ni ska prioritera och lösa det.

Bra att veta. För att inte tala om den i oändlighet upprepade floskeln att i lean ses problem som en möjlighet i förklädnad.

Vissa meningar i boken är redan förstrukna så att det ska se ut som det är gjort med överstrykningspenna. Budskapet är förstås att läsarna inte ska hitta på några egna idéer utan läsa de markerade satserna särskilt noggrant. Leans främsta organisatoriska åtgärd, standardisering, kliver ända in i boksidornas layout.

Ett av de återkommande exemplen på leans effektivitet är de högar med smutstvätt som innan införandet av lean i hemmet låg lite här och var i huset. Jarlsdotter räknar ut att det handlade om drygt tio kvadratmeter golvyta och med ett kvadratmeterpris i familjens bostadsområde på omkring 35 000 kronor har familjen tjänat 350 000 kronor på att genom lean få bort högarna. Totalt innebar rensandet av golvytor en vinst på cirka en miljon kronor. Se där leans effektivitet! Men det är något som skaver i logiken även här. Normalt är rationaliserares stora skräck tomma ytor. De kostar pengar, det är inte något som man tjänar på. Jag tvivlar på att familjen kan gå till banken och säga att nu har vi så mycket tomma golvytor här, så nu vill vi minska lånet med en miljon kronor. Men på den här nivån ligger mycket av argumentationen, inklusive den matematiska formeln för att beräkna flödeseffektiviteten i hemmet.

Om jag kom från ordvitsarnas särskilda stad i Sverige, Göteborg, skulle jag med utgångspunkt i begreppet muda (slöseri) säga att det inte är mudan värt att läsa den här boken, men nu får jag nöja mig med att det är muda att göra det.

***

Båda exemplen på religiösa sekt-skrifter om lean är svenska. Om du känner till norska motsvarigheter är jag tacksam om du tipsar mig.

 

Jan Ch Karlsson

Satsningsområdet arbetslivsforskning

 

janck

 

One thought on “Lean hemma och i vården – två pamfletter från en religiös sekt

Legg igjen en kommentar

Din e-postadresse vil ikke bli publisert. Obligatoriske felt er merket med *