Att jobba som julenisse

Så här inför julen kan man undra hur det kan vara att arbeta som julenisse. Jag tänker då inte på när far i huset går ut för att köpa tidningen och missar nissens besök eller när grannar gör varandra tjänster och gentjänster under julenissemasken. Nej, istället handlar det om säsongsarbetet på deltid som julenisse i köpcentra, vid den kommunala granen och på firmafester. Vad säger oss arbetsvetenskapen om den halvprofessionelle julenisseskådespelaren i denna interaktiva serviceverksamhet?

Som vi alla vet är julenisseriet ett viktigt bidrag till årets mest omfattande och lönsamma kommers. Även i länder som inte har någon större kristen tradition är julen ekonomiskt mycket viktig. Ett exempel är Kina, som exporterar konstgjorda julgranar till USA för bortåt 80 miljoner dollar och andra julprydnader för nästan en miljard dollar. Och julenissen: jag vet inte om det finns någon motsvarighet i Skandinavien, men i Australien, Storbritannien och USA finns särskilda julenisseskolor för utövare av yrket, där man lär sig inte bara alla detaljer i själva nisseriet utan också hur man startar en egen julenissefirma med allt vad det innebär av julenissekontrakt, julenissemarknadsföring, julenisseförsäkringar och skatteregler för julenisser.

Men det var inte så mycket det som det skulle handla om utan hur det är att arbeta som julenisse. Hur upplever julenissearbetare att vara julenisser? Vilka för- och nackdelar finns det? För att börja med nackdelarna, så verkar de vara lite svårhanterliga. Vad som står i julenissens anställningskontrakt om arbetsvillkoren visar sig inte alltid motsvara hur det faktiskt går till. Säkerheten i arbetet kan vara dålig, det är ofta ont om möjligheter att byta om till och från arbetskläderna, det är långa arbetspass utan pauser, ibland dålig ventilation vilket är särskilt kännbart i den varma klädseln, och en mycket stark press på ständigt högre genomströmning av de barn som ska tas upp i knät, pratas godmodigt till och fotograferas tillsammans med. En julenisse berättar: ”Man måste träffa alla de här 500 barnen på 4 timmar och då går det fort. Hela tiden säger arbetsgivarna ’Skynda på! Skynda på! Skynda på!” Till det kommer att julenisserne ofta trakasseras av vuxna och ungdomar, från att julenisseluvan dras av till direkt våld.

Men det finns också goda sidor av julenissearbetet, sidor som i mångt och mycket tycks väga upp de dåliga. Lönen verkar till exempel ligga över genomsnittet för säsongsarbete, men det är ändå inte det som är det viktigaste för julenisserne. Det är istället all uppskattning de får från barnen. Och den uppskattningen får de genom att inte spela rollen som julenisse utan genom att vara julenissen. Personer som jobbar som julenisser sminkar sig en del, men det mest väsentliga är att inte ha lösskägg utan ett riktigt, genuint vitt och långt skägg – något som förstås medför en stark könssegregering i julenissearbetet. Låt vuxna försöka rycka av skägget för att göra sig lustiga på julenissens bekostnad – lite ont kanske det gör men det sitter ändå fast! Julenissen vinner även på det skämtet.

Julenissen är naturligtvis alltid godmodigt skrockande, ja godheten själv, men i övrigt förändras julenissen och historierna om honom ständigt, kanske främst genom import av anglosaxiska traditioner med strumpor, renar och andra för oss skandinaver främmande attribut. För att upprätthålla respekten, till och med vördnaden, gäller det att hänga med i förändringarna och ständigt förkovra sig i de nya myterna. Det är inte något statiskt jobb utan det kräver ständig flexibilitet och utveckling av kunskaper och färdigheter. Att vara julenisse innebär att kunna utstråla inte bara de yttre attributen i form av kläder, skägg och skrockande utan också de inre värden och dygder som utmärker denna gestalt. Den arbetande julenissen måste identifiera sig med myten om julenissen – det är att vara julenissen. Och det överväger världsliga ting som hur hög lönen är eller dåliga arbetsvillor, kräkande bebisar, attacker från tonåringar och spott och spe från vuxna. Den goda upplevelsen får julenissen av att se vördnaden i barnens ögon – något som få jobb kan mäta sig med.

Så här är det alltså att jobba som julenisse: Du har risiga arbetsvillkor, men skaplig lön och framför allt kan du sola dig i uppskattning och vördnad – särskilt om du har ditt eget vita skägg.

(Källa – Hancock: ”Being Santa Claus.” Work, Employment & Society, 27:6)

Jan Ch Karlsson, Satsningsområdet Arbetslivsforskning

 

janck

 

Legg igjen en kommentar

Din e-postadresse vil ikke bli publisert. Obligatoriske felt er merket med *