Här skriver projektledningen om sina upplevelse, erfarenheter och tankar.
Vi samlar nu all information om DigiLU projektet på projektets hemsida vid HiØs webside.
Vi hadde onsdag den 29. august vår 3. samling i kompetansehevingsprosjektet DigiLU. Vi hadde denne samlinga på vitensenteret Inspiria i Sarpsborg, ein institusjon vi på lærarutdanninga samarbeider tett med i fag som matematikk, naturfag og pedagogikk. Inspiria sto for opplegget på føremiddagen der vi fekk prøve oss på ulike måtar å undervise programmering i grunnskulen. På ettermiddagen tok vi fatt på haustens tema som er digitale samansette tekstar. Vi avslutta dagen med eit føredrag av Anne Marit Godal om hennar jobb med å digitalisere Store Norske Leksikon (SNL).
Som informatikar har eg sterke meiningar om programmeringas plass i grunnskulen. Det skal eg ta opp ein anna gong. No vil eg sei litt om det eg fekk med meg om det å gjere sine tekstar relevante i den digitale verda.
Vi som jobbar med lærarutdanning er brennande opptekne av faga våre og formidlinga av desse faga. Føremålet med DigiLU er å sette oss i stand til å vidareutvikle faga og fagformidlinga i det digitale samfunnet. Ein av måtane digitaliseringa i samfunnet påverkar fagformidlinga er den stadig forandrande formidlingsteknologien. Vi har no utstyr til dokumentredigering, lydopptak og videoopptak, og distribuering av desse, tilgjengeleg på skrivebordet. Det er difor viktig at vi lærer oss måtar vi kan bruke desse kraftfulle verktøya. Men like viktig er det å lære oss korleis dei ulike tekstmodalitetane påverkar formidlinga. Dersom vi forstår dette godt, kan vi ta kvalifisert stilling til
og liknande fagdidaktiske avgjerder. Her brukte eg video som eksempel, men liknande fagspesifikke, didaktiske avgjerder lyt vi ta uansett kva det gjeld, frå font-val i Word til det å lage interaktiv 3d-video for VR-briller. Mykje av haustens kompetanseheving går ut på at vi skal lære oss å nytte verktøy, men målet med det er at vi skal forstå korleis nett vårt fag kan dra nytte av å sette saman tekstar på nye måtar med desse verktøya.
For meg var Anne Marit Godal sitt foredrag om SNL si reise frå papir til nett ei god påminning om at desse avgjerdene ikkje alltid er enkle å ta, men at dei ofte er svært viktige.
SNL var det verket ein skulle ha i bokhylla for å ha tilgang på kunnskap i Noreg på 1970, -80 og -90-talet. Dei tolv binda var dyre, relevante og hadde høgt truverde. Då SNL tok dei første famlande stega inn i den digitale verda tidlet på 2000-talet, fekk dei berre med seg den høge prisen, men mista truverde og relevansen.
Den snuoperasjonen Anne Marit Godal leia (ho tok over som sjefsredaktør i 2011)for å vinne attende truverdet og relevansen til SNL handla om å ta dei rette avgjerdene kring digital formidling av fagstoff, altså nett dei same avgjerdene vi som lærarutdannarar er nøydde til å ta. Desse avgjerdene handla om:
Desse grepa har sett SNL attende på kartet som ein relevant og truverdig kunnskapsformidlar i Noreg. Tenesta er gratis og bruke.
Eg tykkjer det er verdt å merke seg at denne omstillinga er meir ei akademisering enn ei ansiktsløfting. Det er kjeldetilvisinga og ein fagansvarleg med eit ansikt som gir artikkelen truverde ikkje at innhaldet vert formidla i from av ein video.
Vi skal difor lære oss å bruke verktøy for å lage screencast, podcast, omvendt undervising, blogg og andre framstillingsformer, MEN vi skal berre nytt dei når det gir meirverdi i fagformidlinga.
-Josef Thingnes, Prosjektleiar DigiLU
Elever kommer inte längre till skolan för att kunna ta del av information, de kommer för att kunna ta del i en lärprocess.
Mina reflektioner och tankar kring en lärarroll i förändring.
De senaste månaderna har jag funderat massor över lärarrollen – om och hur den förändrar sig i en digital värld där alla har tillgång till information och alla är ”connected”.
De flesta av oss känner den här bilden från Laurentius de Voltolina från ungefär 1450 som visar Kung Heinrich som håller en föreläsning for sina studenter vid Universitet i Bologna. Det är en klassisk, traditionell undervisningssituation. Läraren är den som har eller äger kunskapen inom fyra väggar, det är han som äger lärprocessen och delar med sig om det han bedömer som viktig och relevant. Studenter eller elever lyssnar och antecknar – eller inte.
När jag studerade och gick lärarutbildning, var det mycket fokus på att aktivera elever. Jag skulle fokusera på att undervisa varierat: låta elever arbeta själv, i grupper och bara hålla kortare föredrag själv. Men det var fortsatt så att jag var den som bestämde vilket material eleverna skulle jobba med, vilka frågor de skulle svara på och framförallt, så var jag den som i slutet hade rätt svar.
Även om det gällde uppgifter där eleverna själv skulle leta efter information och presentera det skriftligt eller muntligt, så visste jag rätt så exakt vilka källor de hade tillgång till eftersom jag kunde granska biblioteket på förhand och själv var insatt i temat. Och om eleverna hade frågor som kom de till mig. Jag var ju den som visste och hade svar, ibland frågade de också hemma.
Och sen kom datarummet. Om vi hade tur kunde vi gå dit en eller två gånger per läsår och då kunde eleverna även leta efter information på internet. Det fanns en del, men inte sååå mycket. Men det hände ibland att eleverna hittade information som inte jag hade hört om eller baserat på saker de såg på nätet kom med frågor som jag inte kunde svara på. Det var en väldig obehaglig känsla. I början – iaf. Men vad ska man göra? Det hjälper ju inte att ljuga. Så jag erkände ju att jag inte visste och att jag – för jag kände ju ansvaret – skulle finna ut av det och förklara nästa gång vi ses. För jag skulle ju vara den som kunde och lärde ut.
Elevernas vardag blev mer och mer teknologirik. De har nätet i fickan, den smarta telefonen är med de vart än går, också i skolan. De är vana med att googla efter information och vara i kontakt med varandra 24/7. Så, mina elever kom med mer och mer frågor och delvis information som stred emot det jag skulle lära ut. Jag hade ingen kontroll längre! Jag kunde inte svara på alla frågor och jag kunde inte heller kolla upp allt förklara nästa gång vi ses. På nåt sätt så ändrade jag sättet att undervisa. Jag fick tänka om och designa lärprocessen annorlunda. Det blev mer: ok vi finner ut av det tillsammans. Vi lär oss tillsammans, jag kan visa er hur vi kan finna ut och lösa problemet. Jag ägde på nåt sätt inte längre kunskapen och mitt klassrum.
Den processen jag precis beskrev, hade jag egentligen inte förstått helt själv förrän jag träffade Alan November i samband med BETT 2018. Vi hamnade i en sorts private workshop och han satte ord på väldigt många av tankarna jag hade i huvudet kring lärprocessen och lärarrollen i ett digitalt samhälle.
Alan November ställer nämligen bland annat frågan: Who owns the learning? Och diskuterar vad det digitala samhället innebär för skolan, lärprocessen och bedömning. Han lägger vikt på att elever ska ställa frågorna och att läraren guidar dem, visar de hur man angriper ett problem där man själv inte vet svaret. Och det innebär inte att läraren inte behöva kunna eller veta nånting om sitt ämne längre, men faktiskt tvärtom. Att kunna handleda elever i att lära sig att lära, att ställa bra frågor och lösa problem i ett ämnesområde, kräver mycket kunskap av en lärare.
Men så klart, är man en bra föreläsare, så ska man inte bara sluta med det! Att dela med sig av kunskap på ett engagerande sätt är fortfarande viktig och också en färdighet – alltså kan man det, så ska man utnyttja det. Det bidrar till variation i skolan. Jag diskuterade just det med Alan när jag mötte honom under NKUL 2018 Men som Alan säger här så det är viktigt att engagera eleverna i det. Vi ska inte bara dela ut kunskap, vi måste lära elever att hitta, bedöma information och sätta den i en kontext.
(Video med Alan November)
Framförallt måste vi lärare tänka på att klassrumsväggarna har försvunnit i och med att teknologin har kommit in i klassrummet. Så som Isa Jahnke säger: Vi undervisar i CrossActionSpaces. Elever har inte bara tillgång till mig som lärare vid en viss tid i ett visst rum. De har tillgång till andra personer andra källor andra verktyg. Elever kommer inte längre till skolan för att kunna ta del av information, de kommer för att kunna ta del i en lärprocess. Och just den måste jag som lärare designa. Och då måste jag ta hänsyn till den digitala, globalt ”connectade” världen vi och vara elever levar i.
Det säger också Ann Therese Arstorp från Utdanningsdirektorate när hon förklarar vad profesjonsfaglig digital kompetanse är och vilken betydelse det digitala samhället har för lärarrollen.
(Utklipp från: : Utanningsdirektorate: Profesjonsfaglig digital kompetanse – hva er PfDK?. https://vimeo.com/258242351 )
Så ja, jag tänker att lärarrollen i ett digitalt samhälle, där alla har tillgång till information och är «connectade», redan har förändrat sig, men måste ändra sig ännu mer – Det gäller att designa en lärprocess som inte längre är bunden till fyra väggar och en person som äger kunskapen och har kontroll över allt! Vi måste aktivera elever i lärprocessen, låta de vara kreativa och till och låta de lösa problem som de själv hittar på – och så måste handleda dem.
Och nej det är inte lätt. Och som en god vän brukar säga: Change is good! You go first….
Samarbete och delning var nyckelorden vid projektledermöte den 8. mai i samband med NKUL2018 i Trondheim.
Det är ju inte bara vi på lærerutdanningen vid Høgskolen i Østfold som har fått bidrag från Kunnskapsdepartementet (KD) för att arbeta med digitalisering i grunnskolelærerutdanningen. Det är fem universitet/ högskolor i Norge (NTNU, USN, HiØ, UiA, HiVolda) som sammanlagt har fått tilldelat 90 millioner NOK (se mer information om de andra projekten här). Även om pengarna kommer från KD och lystes ut genom Norgesuniversitetet, så är det Utdanningsdirektoratet som hjälper till att koordinera de fem projekt. Alla projekt har samma övergripande mål: profesjonsfaglig digital kompetanse för ansatte och lärarstudenter. Vi har valt olika vägar som ska leda till målet, men ska bland annat alla använda stora delar av pengarna för att friköpa våra kollegor så att de aktivt kan arbeta med att utveckla den egna digitala kompetensen. Tätt samarbete med praxisfältet är också ett tilltag.
Förra veckan samlades alla vi projektledare från de fem projekt på NTNU i Trondheim för att ge en statusrapport och diskutera bl.a. kompetensutveckling av kollegor. Energin och atmosphären på dette 3-timmars möte var fantastiskt: högt i tak och positivt! Vi känner att det egentligen inte är fem projekt men ett enda stort. Det blev tydligt att vi vill samarbeta och etablera en delningskultur innom UH-sektorn. Varför ska vi alla sitta och koka ihop vår egen lilla kompetensutvecklingskurs om vi kan göra det tillsammans? Det är kanske inte möjlig att koordinera och utveckla allt material tillsammans, men i den mån det går, så profiterar vi alla ifrån att vi delar på vår kompetens, se på allt med kritiska ögon och skapar ett riktigt bra produkt för alla. Istället för att konkurrera så ska vi ge vårt bästa att alla delprojekt ska lyckas. Vi ska också se till att andra lærerutdanningar har nytta av det arbetet vi gör nu. Projektet (ett projekt…) ska inte bara säkerställa att lærerutdanningen på fem universitet/ högskolor får ett digitalt lyft, men alla. Vi delar med oss av material och erfarenheter. Vi diskuterade bl.a. annat att vi kunde handleda de andra lærerutdanningar baserat på våra erfarenheter. Utdanningsdirektoratet kommer också att etablera ett ställe på deras hemsida som ska fungerar som en portal för projektet (ett projekt…) och där alla kan få tillgång till information, material, och andra upplysningar.
Det känns himla bra att vara med i detta stora team! Jag hoppas att vi verkligen lyckas med projektet och att vi kommer att bidra till att Norge utbildar framtidens lärare så att de är rustade för morgondagens skola i ett digitalt samhälle där det gäller att designa en lärprocess som inte längre är bunden till fyra väggar och en person som äger kunskapen…
Vi åkte med en hel minibuss till HSN (Notodden) för att delta i nettverkssamlingen for lærerutdannere (21./22. mars 2018). Kul att ha haft med så många kollegor från HIØ! (En av dem hade sin ”TeachMeet premiär” 
). Hoppas vi kan etablera TeachMeets på våra personalseminar på HiØ eller kanske ska vi tänka ännu större och håller en TeachMeet för all skolfolk i Østfold?
Intressanta workshops om bl.a. videofeedback och podcast. Du kan höra podasts som skapades under samlingen här: https://soundcloud.com/digitale-refleksjoner
Vi fick också tipps om spillresurser i undervisingen:
https://padlet.com/betalab/dataspill
Tack för denne gången-ser fram emot nästa samling i november på UiA!
I samband med arbetet med digitale fortellingar kommer många frågor kring bruk av bilder. Vi i projektledningen ”eldar på” och utmanar våra kollegor att inte bara tänka på bruk av bilder i samband med den digitala fortelingen som de skapar nu, men att allmänt tänka över vilka bilder de använder i vilka sammanhang – i presentationer i samband med en föresläsning på campus som delas via LMS vs t.eks. slideshare. Opphavsrett har blivit en diskussionsämne hos oss, vilket jag tycker är fantastiskt bra och viktigt, eftersom vi måste vara goda modeller och lära våra studenter så att de sen kan ta med det in i skolan och sina elever. Jag tror att många av mina kollegor är trygga och vet vad de får inte och inte får göra med tryckta medier och text, men att det finns osäkerheter när vi kommer till källor på nätt och bruk av bilder från nätet. Det är en sak att använda bilder med en creative commons lisens, men hur ska man hänsvisa till källor? Hur långt sträckar sig kopinor avtalet egentligen? osv.
Den 8. Juni har vi en samling med alla projektdeltagere. Vi hoppas att vi kan få en expert på plats som kan hålla ett föredrag och tillsammans med oss utarbeta och diskutera olika cases.
Idag hade vi den första riktiga samlingen med våra kollegor från HiØ. Målet med dagen var føljande:
Se presentationen som strukturerade dagen:
Vi arbetade med Rammeverket med Jigsaw metoden och det blev många goda diskussioner runt borden. I samband med det skapade vi gemensamt en presentation som visar var vi står idag:
Nu är vi i gång!
Dette er eit testinnlegg, publisert for at eg skal lære meg korleis blogginnlegg vert sjåande ut når eg trykker på den eine og den andre knappen. Det er på ein måte ei heving av min digitale kompetanse.